Bexx

Emilia, Ida och Nora avslöjar vad deras mammor har för motton

Jajjemen, nu slipper ni höra mitt tjat om hur nervös jag är inför teorin eller uppkörningen. Den 20/10 klockan 15:00 gjorde jag mitt teoriprov, det gick riktigt bra. 57 poäng av 65 möjliga. Jag var riktigt nervös när jag klickade på "avsluta prov". Men strax efter det kom texten "GODKÄND" upp.

Igår (26/10) strax innan 9:00 stod jag på parkeringen utanför Vägverket. Jag var faktiskt inte så nervös, eller... det är klart jag var lite nervös men långt ifrån så nervös som jag väntat mig att jag skulle vara. Det kom fram en kille till mig och frågade om det var jag som var Rebecka. Ja, svarade jag. Efter det så presenterade han sig, Lars hette han. Sedan pratade han på om bilen, frågade om jag kört en SAAB förut osv. Jag blev genast helt lugn eftersom att han var så pratglad och trevlig. Jag hade väntat mig en riktig surgubbe. Jag fick börja med att göra en ljuskontroll, när det var klart så fick jag åka ut från Vägverket, svänga höger och sedan åka mot väg 76. Vi åkte mot Strömvallen och sedan åkte vi på en 90-väg där jag körde 70 eftersom att jag var osäker på vad det var för hastighet.
Han bad mig gasa upp till 90 och sa: - Du kan ju inte köra 70 på en 90-väg då blir det ju problem för bilarna bakom. Då började jag bli lite nervös eftersom jag gjort mitt första fel men sedan pratade han på om filmer och frågade vilken linje och vilken skola jag gick på så det släppte ganska fort. Sedan körde vi in på ett område där han sade åt mig "Kör upp mot kanten här framme så ska vi backa runt hörn". Jag varpå väg dit när han sa: - Sakta in! Släpp fram bilen här, det är högerregeln här vet du!". Jag som alltid brukar komma ihåg högerregeln? Då var jag helt säker på att jag kuggat. När vi backat klart så sa han: - Ja backningen gick ju bra, nu kan du köra ut här och sedan följa skyltarna mot Centrum. Efter ett tag sade han: - Du hittar till Vägverket härifrån va Rebecka? Så jag åkte dit och parkerade. Jag var jättebesviken eftersom att jag trodde att jag kuggat pga att jag missat högerregeln.

Vi satt där och det var tyst i några sekunder (det kändes som en evighet). Jag satt och kollade rakt fram och väntade på ett "Jaaa.... tyvärr kan jag ju inte godkänna dig eftersom att... blablabla". Men efter ett tag sade han: - Rebecka... och höll fram handen som om han ville skaka hand. Jag kollade förvånat på honom och skakade hand med honom och då nickade han och såg glad ut.
Jag: - Gick det bra?!
Han: - Ja, det gick ju jättebra det där!
Jag: - Jag trodde att du skulle kugga mig eftersom att jag missade högerregeln!
Han: - Nej, nej! Det gick så bra så, en liten miss bara det kan jag inte kugga dig för. Jag sa ju åt dig att köra upp och ställa dig efter kanten, du följde bara instruktioner. Här har du ditt papper, det ska du ha med dig när du kör och din legitimation så får du ett körkort skickat till dig inom en vecka.
Jag: - Jaha, tack så mycket då!
Han: - Ja, nu är det bara att åka hem och köra och träna på egen hand!



Sedan gick jag därifrån och ringde Jessica som nog blev gladare än vad jag själv var. Hon skrek: DU HAR KÖRKORT NU BECCA!!!!!!!!! Sedan bad jag pappa ringa, när han ringde upp frågade jag om jag fick komma och låna hans bil och det fick jag. Så jag gick till hans jobb och lånade bilen, hämtade upp Ida hemma hos Emilia och sedan åkte vi mot Ockelbo. Jag visste att Linn bodde långt bort men inte att det var SÅ långt bort. Man åkte ut mot Hagsta och ännu längre innan vi var i Ockelbo centrum. Men tror ni att vi var framme då? Nej, nej. Nog för att det är öde i Ockelbo centrum men Linns familj ville visst bo ännu längre från civilisationen och bodde i Ulvsta. Jag och Ida hade ställt in GPSen på Ulvsta så vi följde den och började bli lite fundersamma när vi kom in på små grusvägar men tänkte att Linn har ju sagt länge att hon bor mitt ute i skogen så hon kan väl lika gärna bo där?

Efter några minuters körande så började vi på riktigt tro att vi åkt fel men när vi såg flaggan på kartan på GPSen så tänket vi "ÄNTLIGEN" och gasade på sista biten. När vi kommer till ett ställe där det är ännu mer skog och det inte finns en levande varelse i sikte åt något håll så säger GPSen "Nu är du framme vid ditt mål" Jag och Ida sitter där i tystnad ett tag innan vi tar upp mobilerna för att ringa Linn. På båda våra mobiler står det "Söker nät". Då började vi tappa tålamodet rejält. När vi gått fram och tillbaka där ett tag och svurit över att vi åkt så långt åt helvete i onödan och att mobilerna inte fungerade satte vi oss i bilen och bara satt där ett tag innan vi båda började skratta åt hela situationen. Ida går ut ur bilen och skriker: HALLÅÅÅÅÅ!!!!
Till svar får hon: Hallå.... hallå.... hallå.... Det ekade i hela skogen. Vi stod där och skrattade så att vi knappt kunde prata innan vi slutligen lyckades få mobilen att hitta ett nät och vi fick tag på Linn.

Linn: - Var är ni?!
Jag: - Ehm... det står Kyrkvägen på en rostig liten liten skylt här som pekar rakt in i skogen.
Linn: - VA?! Vart är ni egentligen?!
Jag: - Jadu... framme hos dig enligt GPSen men det verkar inte riktigt så va... vi har yrat runt på de här grusvägarna i... jag vet inte hur länge.
Linn: - Grusväg? Man behöver inte åka på någon grusväg för att komma till mig? Det är faktiskt asfalterat.

Ja, vi hade alltså åkt där inne helt i onödan, vi lyckades hitta tillbaka och kom ut på asfaltsvägen igen och hittade hem till Linn. Väl där så bjöd Linn på en jättegod kladdkaka med en bil på, finfint! Vi tog med oss Linn i bilen och åkte mot Valbo där vi hälsade på Emma och hennes söta getter. Sedan åkte vi in mot Gävle och hämtade upp Julia som fick följa med oss till MAX. När vi ätit klart åkte jag hem.

När jag kom hem så var Desiré här med sin lilla sexveckorsbebis Elias och sin Golden. Jag pratade lite med henne innan hon vandrade hemåt och jag gick in och åt tårta med Alexandra och mamma. Vi tre bokade biljetter till Bröllopsfotografen kvart i sju. Det var en helt okej film.

Efter bion skulle jag låna mammas bil och åka till Emma i Valbo, jag missade avfarten till Valbo och svängde av vid nästa avfart mot Gävle Norra istället. Sedan tog jag en avfart mot E4 och tänkte att jag kunde komma ut på rätt väg därifrån. Helvete heller. Jag hamnade på vägen mot Hagsta med mitträcke så jag kunde ju inte vända heller! Det var kolsvart och bara jag och en hel hög med lastbilar och långtradare som körde där. Jag som inte alls är van vid mörkerkörning eller att köra själv överhuvudtaget fick panik och ville verkligen vända men det fanns ju ingenstans att vända! Till slut lyckades jag vända och fick åka hem igen. Nejdu, ingen mer mörkerkörning för mig på riktigt länge. I alla fall inte på obelysta vägar.

Veckorna rusar förbi. Det var ju måndag alldeles nyss? Fast ändå känns måndagen fruktansvärt långt bort. Idag har jag varit i skolan, jag försov mig i morse. Vaknade klockan åtta och halv nio skulle jag befinna mig på teater för lektion. Jag åkte med mamma till stan och kom bara någon minut sent.

Jag, Emilia och Kajsa är med i produktionsgruppen, vi satt i fyrtio minuter och skrev sex ord och en mening på datorn. Vi roade oss med att lägga till bilder från clip-art, lägga till ramar och olika typsnitt på allt. Det känns som att vi tar vårt arbete väldigt seriöst? Nej, men det där var det bara vår klass som skulle ha så det gjorde inte så mycket!

Igår började jag, Linn och Louice med byteshandel. Vi har fått inspiration från en kille som gjorde samma sak, han började med ett gem och slutade med en lyxvilla. Jag vet inte om vi kommer ta oss så långt ;) Men jag började med en kapsyl, Linn med en teckning och Louice med ett sugrör.

Jag har nu bytt från kapsylen till en våtservett, från våtservetten till ett rosa nagellim och från det till en pennvässare med Pippi på. Det är även små tärningar i den med bilder på, så ska man skaka på den och försöka få samma bild på tärningarna. Spännande va?

Min svensklärare ville faktiskt byta med mig, hon blev väldigt förtjust i pennvässaren och sprang ut och in i sitt kontor och erbjöd mig olika små leksaker, en bok och hennes macka. Tyvärr var det inget som jag tyckte verkade lät att byta vidare med senare så det blev inget.

Nu ska jag göra mig klar och sedan ringa pappa och åka dit.

Jag håller med Pippi, den här låten är riktigt bra och den har fastnat i mitt huvud.

 

Helgen har varit riktigt bra. Både fartfylld och lugn.

Fredag:
Linn, Johanna, Ida, Robin, Hannah, Julia och Moa kom hem till mig och förfestade lite och gjorde sig klara inför Lines fest med "Pimp and hoe" tema. Alla var riktigt stiliga kvällen till ära. Linn var lite extra stilig med sina dojjor med storlek 46, man kunde nästan tro att hon skulle ut och åka vattenskidor. Själv såg jag ut som en sliskig italienare som jobbar på någon sunkig kiosk. Ida såg ut som en medelålderstant i fyrtioårskris. Ja, ni kan nog bara tänka er hur snygga vi var, hela bunten!

Kvällen tillbringades delvis hos Line och delvis hos Marcus, det var ett jäkla spring mellan de två lägenheterna. Innan vi åkte hemåt så gick jag och Ida in till Marcus lägenhet för att hämta våra saker. Där inne satt Marcus alldeles ensam, vi städade upp allt tomburkar och flaskor och lade dem i en påse. Sedan bäddade vi ned Marcus och sade god natt och släckte lampan innan vi gick därifrån. Tänk vilken tur han har som har oss nu när han flyttat hemifrån och behöver bli lite ompysslad!

Jag, Julia, Ida, Moa och Johanna tog bussen hem till mig. När vi klev innanför dörren sprang jag och Ida till köket och kastade oss över potatisgratängen. Vi satt och pratade uppe på mitt rum och helt plötsligt när jag bara blinkade en sekund så var klockan halv fyra och alla var borta?! Jag råkade visst somna till ett tag, men Ida min trogne kamrat låg kvar och snarkade bredvid mig.

Lördag:
Jag och Ida sov till strax efter tolv då vi masade oss upp och åt frukost. Lite senare tog vi cykeln till ICA och köpte en färdiggrillad kyckling, grädde och vit blockchoklad. När vi kom hem gjorde vi pannacotta (yummie) och sedan åt vi kyckling och ris. När vi ätit klart åkte vi till stan för att jag skulle hinna till apoteket innan klockan tre då det stängde. Tio i tre var vi där och jag köpte medicin åt min lilla sjuka råtta. Sedan vandrade vi mot Hemmakväll där vi hyrde filmen Den vita massajen. Jessica kom och hämtade oss och vi åkte hem till mig och kollade på Oliver och gänget. När filmen var slut så pluggade jag och Ida samhällskunskap (till ingen nytta, provet idag gick åt helvete) medan Jessica kollade på fotboll. När vi tyckte att vi pluggat klart kollade vi på filmen vi hyrt, den var helt okej. Hade jag inte haft så höga förväntingar på den så hade den säkert varit mycket bättre. Någonstans mellan allt det där var vi även till Willys en sväng och köpte chips, dip och vitlöksbröd.

Söndag:
Jag och Jessica var på stan ett tag på dagen, när vi kom hem gjorde vi potatisgratäng. Ja, jag älskar potatisgratäng och skulle nog kunna leva på enbart det. När vi ätit klart åkte Jessica till Sandviken för att kolla på en innebandymatch. Senare på kvällen var jag ut och övningsskörde, mer än så hände nog inte på söndagen. Jo! Jessica kom tillbaka och vi kollade på några avsnitt Greys innan vi däckade. Vi har börjar kolla från det första avsnittet, jag har alltid gillat Greys men bara kollat på några avsnitt här och där så det kan ju vara roligt att se från allra första början.

Nu har ni fått en onödigt detaljrik beskrivelse av min helg. Jag hoppas ni orkade ta er igenom i alla fall hälften av texten!

Idag är det måndag. Jag vaknade 09:00 i morse och 09:20 var jag på väg till bussen, duktig tjej. Dagen började med Kulturhistoria, vi diskuterade pjäsen som vi var och såg förra veckan. Nästa lektion var samhällskunskap och det var dags för prov, som jag nämnde tidigare så gick det inte ett dugg bra. När jag gjort klart provet gick jag till stan och mötte farmor en sväng innan jag åkte hem. Efter det har jag övningskört, pluggat lite och varit till ICA med Johanna en snabbis.

Jag känner inte att jag har ett tillräckligt intressant lin för att ni ska tycka att detta är roligt nog att läsa så jag slutar nu.

Min klocka ringde 06:00 i morse, motvilligt drog jag mig upp ur sängen och lämnade värmen under täcket medan Zelda och Jessica fick ligga kvar ett tag till och snooza. Strax innan sju satt jag, mamma och Tindra i bilen på väg mot Vannsätter. När klockan ganska precis passerat åtta parkerade vi på parkeringen vid halkbanan. Halv nio körde vi igång, det var bara jag och tre till. Vi började med en snabb teorilektion i teorisalen, sedan fick vi känna på hur det känns att volta med en bil.

Efter det så gick vi ut till bilarna, vi delades upp två och två. Jag hamnade med en kille som heter Jonas som kommer från Hudik. Vi började med att köra på rak väg, gasa upp till 70km/h och sedan bromsa på halkbanan. Vi fick gissa innan hur lång vi trodde bromssträckan skulle bli, jag gissade runt 80-85 meter men det visade sig att det var hela 110 meter. Sedan fick vi testa samma sak fast på vanlig asfalt, då var bromssträckan ca 30 meter. Det är lite skillnad det! Sedan fick vi göra lite olika saker. Köra i 70km/h på halt väglad och försöka väja undan för hinder på vägen, bromsa i kurva på halt väglag osv. Vi avslutade med en kort teorilektion.

Runt elvatiden var vi klara och jag och mamma började rulla hemåt. Vi stannade och åt en snabbis så vi var hemma runt halv ett då jag däckade i soffan ett tag innan jag drog iväg på min körlektion som började 14:05. Jag hade en dubbellektion så jag körde i 80 minuter. Vi tränade lite på hur man skulle placera sig i rondeller, skyltar och lite annat. Direkt efter körskolan skyndade jag mig till skolan för att i alla fall hinna vara med på slutet av Nicaragua-mötet.

När de andra gått från mötet så stannade jag och Linn kvar och pratade med de tre lärare som ska med på resan, vi fick veta lite mer och se bilder från tidigare resor. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag och Linn skrev upp oss på reservlistan på att få följa med på en resa till Nicaragua för någon vecka sedan. Igår fick vi ett mejl av Kurt där det stod att det blivit två platser lediga så nu funderar vi på om vi ska följa med. Vi ska alltså i så fall åka till Nicaragua i två veckor i februari. Där ska vi åka runt och se hur de bor, hur de har det och leva precis som de gör. Det vore riktigt intressant och en riktig upplevelse. Det största problemet just nu är pengarna, de vet inte riktigt ännu hur mycket det kommer kosta per person, det vet de inte förrän de vet hur mycket bidrag de kan lyckas få. Det absolut minsta vi kommer behöva betala är runt 5000 kr och det är ju inte så farligt men det kan ju bli några tusen extra om de inte lyckas få tillräckligt med bidrag. Vi får se hur det blir, det är ett till möte om två veckor.

Efter mötet som varade till strax innan fem begav jag och Linn oss mot teatern där några i ettan satt och väntade på att vi skulle gå och äta. Vi mötte upp dem och Hannah i tvåan kom och gjorde oss sällskap. Josefine ville gå till Buddys så vi hamnade där. Där blev vi sittandes ett tag innan vi började röra oss mot Gävle teater. Hela teaterlinjen skulle gå och se pjäsen Fodringsägare av August Strindberg. Den var bättre än jag förväntat mig men fortfarande inte så bra så att jag kännde mig intresserad i de 90 minuter som pjäsen höll på. Däremot var det riktigt bra musik!

Efter pjäsen träffade vi regissören och skådespelarna och sedan åkte jag hemåt. Nu sitter jag här och börjar bli trött så jag funderar på att sova snart.
 

Jag fick nyss ett sms av mina far där det stod:

"Pappa på Kreta. Pappa på restarurang.
Pappa hungrig. Pappa trött.
Pappa äta. Pappa sova. Puss. :D"

Fint va?

Jag är inte ett dugg avundsjuk på honom som är på Kreta nu, det är ju så varmt och skönt här hemma i Sverige.

Kvällen har jag ägnat åt att plugga filosofi, kulturhistoria och nu pluggar jag lite körkortsteori. Det börjar bli dags för teorprovet och uppkörningen snart. Nervöst.

Imorgon är det måndag, jag hoppas verkligen att den kommande veckan går lika snabbt som veckan som varit.