Obehagligt

Jag hatar den där känslan som ständigt förföljer mig.
Den bara finns där hela tiden, ibland glömmer jag bort den men så fort jag är ensam och tänker så är den där. Jag vet inte ens vad det är för känsla, den är bara... obehaglig.

Det räcker med att en liten grej går fel och sedan går hela dagen åt helvete. 
Jag saknar min mamma och pappa. Jag träffar dem ju ofta men, jag vet inte.
Jag skulle aldrig klara av att flytta hemifrån helt tror jag, nu bor jag ju nästan hemifrån och det går helt okej men vissa dagar tar hemlängtan över rejält. Som nu till exempel. 

Jag gick upp klockan nio, duschade, sminkade mig, fixade håret och var precis klar att gå till skolan.  Men det tog bara stopp, jag blev på jättedåligt humör och hade längre inte någon lust att gå till skolan. Visserligen var det bara betygsinfo på nutida konsten så det är inte hela världen, jag kan gå till Ulrika när jag vill och ta reda på mitt betyg. Jag vill bara veta varför det blir så  och varför den där känslan inte försvinner.

Nu ska jag lyssna på lite glad musik för att förhoppningsvis bli på bättre humör.

Senare idag ska jag hämta min frack till studentbalen och gå och byta min skjorta som jag köpte igår, jag fick prova flera olika modeller och storlekar. När jag väl hittat en i XS som passade så sprang tjejen som jobbade in på lagret och skulle hämta en åt mig.
När jag kommer hem visade det sig att jag fick en i storlek S. Hyggligt av henne!

Kommentarer
Postat av: Anonym

ångest?

2010-05-24 @ 17:15:11
Postat av: Anonym

vad du än gör så är du så jäkla bra. glöm inte det

2010-05-24 @ 23:48:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0