Barn, ungdom, vuxen?

Jag har nyss smällt i mig frukost bestående av fyra dumlekakor, en macka med ost och ett glas juice. 

Jag känner mig ganska vuxen som precis använde mitt fina kort med utstående siffror och tillhörande bankdosa för att föra över pengar till Johannas kort. Nej, så vuxen kanske jag inte känner mig. Men lite coolt är det.

När jag var yngre och såg alla som tog studenten så tyckte jag att de var så vuxna. Det tyckte jag nog fram till för bara något år sedan. Jag tyckte till och med att de som gick i ettan på gymnasiet var vuxna. Nu går jag snart ut gymnasiet och känner mig minst lika omogen som jag gjorde den dagen jag stod där på Vasas skolgård och var vilse. Visserligen har jag utvecklats otroligt mycket under mina tre år på Vasa, jag ångrar absolut inte mitt val av linje. Teaterlinjen har givit mig ett mycket bättre självförtroende och numera klarar jag av att prata inför folk utan några större problem. Jag har nu bestämt mig för att teater inte är något jag vill fortsätta med men dessa tre år var ändå inte förgäves, absolut inte.

Jag har lite ångest över att vara i den här ålder mellan att vara ungdom och vuxen (som ni kanske märkt av de senaste inläggen på den här bloggen). Ska jag vara vuxen eller ungdom? Jag tänker då vara ung och beroende av min mamma och pappa så länge jag bara kan! Hehe. Nej, nu behöver ni inte bli oroliga mina kära päron. Jag ska lära mig att klara mig själv jag med, tids nog. Nej men vuxen är man inte förrän man är åtminstone 25, punkt slut.

Jag undrar om jag kommer bli som min mamma när jag blir äldre. Ett litet städfreak som springer runt med wettextrasan i högsta hugg. Jag märker av det mer och mer nu sedan jag flyttade in med Jessica. Jessica har inte alls det behovet jag har av att ha det städat och rent runt mig. Jessica lägger tuggummin och snus lite överallt, låter gammal mat ligga kvar i kylen tills den kryper ut av sig själv, låter tvätten ligga på badrumsgolvet och ja... listan kan göras lång. Det smittar av sig lite, jag börjar bli en aning slarvig jag med men sedan får jag mina ryck då jag bara blir fruktansvärt arg och MÅSTE städa. Då hjälper ju Jessica givetvis till men hon skulle nog aldrig ta det initiativet själv ;)

Det är inte förrän nu jag inser hur mycket mamma verkligen städar hemma, hur lyckas hon hålla det så rent?!

Just nu ligger Jessica i soffan och mumlar och frågar om jag skriver något snällt om henne. 
Jag får väl ta och tillägga att jag faktiskt har världens bästa flickvän trots hennes små brister. :)
Puss på dig!

Idag tänkte jag ta tag i arbetsmiljön och så ska vi ta vår långpromenad. Jessica tjatar om att vi ska se någon film som jag antagligen kommer lyckas somna till. Vi får väl se hur det blir med det.


Kommentarer
Postat av: Jessica

Hörru du, vem var det som tog initiativet sist till att städa hela huset och du blev arg för att du inte var på städhumör? ;) Va va va va?! ;) Och jag är inte SÅÅÅ lortig som jag framstår i detta inlägg sötnos, jag blir väl lite bättre och bättre för var dag som går... ? :)



Och, du är också världens bästa flickvän, trots dina brister :)



Puss älskling <3 Jaghjärtadig

2010-05-06 @ 13:53:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0