Bexx

Hua, var ska jag börja?

Jag vet inte om jag orkar skriva om något alls... varför skriver jag ens ett inlägg nu?
Dagarna går, det blir bättre. Idag är en helt okej dag. Tanken om att det ska lösa sig och att vi kanske kan försöka en gång till börjar försvinna, vilket är jobbigt men bra. Jag börjar inse vad det är som hänt, vilket också är bra. Det är väl då man kan börja bearbeta det på riktigt? Eller vad var det vår psykologilärare lärde oss?

Jag vet att det är rätt. Vi hade det inte bra, men ändå var vi ju helt galna i varandra.
Det räcker inte alla gånger. Jag kommer alltid vara helt galen i dig. Trots alla bråk, trots allt dåligt jag gjort/sagt så vill jag att du ska veta att jag hela tiden varit så innerligt, galet, jävla kär i dig. 

Du är bra.

Jag har börjat packa upp mina saker, det tog sin lilla tid men nu börjar jag bli klar och saker och ting ligger på sin plats. Nu ska jag vänja mig med att bo hemma igen. Vänja mig vid att inte ha dig. Vänja mig vid att sova själv.

Det kommer bli bra till slut, det vet jag.
Tiden innan dess får gärna gå lite fortare.