Är det nu jag borde veta vad jag vill göra med mitt liv?
På den här bloggen händer det inte mycket längre, sedan jag flyttade in med Jessica har jag inte så mycket tid för datorn längre. Tid har jag väl, det blir bara aldrig av.
Jag har fått mig ett sommarjobb i alla fall, det är ju alltid en början. Då kan jag känna att jag gör något vettigt under sommaren. Jag funderade på att söka någon teaterlinje på en folkhögskola. Häromdagen slog det mig, vadå teater? Är det verkligen vad jag vill göra? Är det något jag vill lägga pengar på? Svaret är nog nej. Skulle jag söka vidare inom teater vore det nog bara för att ha något att göra, eller rädslan för att prova något nytt. Vad skulle det i så fall vara? Det finns ju så otroligt mycket att utbilda sig till, och är det meningen att jag vid 19 års ålder ska veta vad jag vill göra resten av mitt liv?
Det här med att sluta gymnasiet är då bra mer skrämmande än roligt. Jag vill inte, jag avundas 94:orna som till hösten börjar på Vasaskolan och känner sig lika vilsna som jag gjorde min första dag på gymnasiet. Men vilken jäkla tid de har framför sig!
Igår hämtade jag min studentmössa, var tog mina gymnasieår vägen? Det är cirka sex veckor kvar tills jag står där på trappan och skriker och jublar. Jublar över vad? Att jag dagen efter kan säga "Hej, jag är arbetslös!". Jag vet inte jag, all denna lycka inför att ta studenten? Jag tror inte jag delar den med alla andra. Ångest skulle jag snarare kalla det. Naturligtvis längtar jag till själva studenten, studentveckan med klassen kommer nog bli riktigt rolig. Men sen då?
Jag har fått mig ett sommarjobb i alla fall, det är ju alltid en början. Då kan jag känna att jag gör något vettigt under sommaren. Jag funderade på att söka någon teaterlinje på en folkhögskola. Häromdagen slog det mig, vadå teater? Är det verkligen vad jag vill göra? Är det något jag vill lägga pengar på? Svaret är nog nej. Skulle jag söka vidare inom teater vore det nog bara för att ha något att göra, eller rädslan för att prova något nytt. Vad skulle det i så fall vara? Det finns ju så otroligt mycket att utbilda sig till, och är det meningen att jag vid 19 års ålder ska veta vad jag vill göra resten av mitt liv?
Det här med att sluta gymnasiet är då bra mer skrämmande än roligt. Jag vill inte, jag avundas 94:orna som till hösten börjar på Vasaskolan och känner sig lika vilsna som jag gjorde min första dag på gymnasiet. Men vilken jäkla tid de har framför sig!
Kommentarer
Trackback
