Bexx

Nu sitter jag här och snyftar igen. Mamma ringde mig idag när jag var på väg hem från stan och vi pratade om morfar, när jag kom hem letade jag upp gamla bilder på honom och började genast gråta. Jag har lugnat mig nu och ska snart ta tag i att städa undan alla kort från sängen och sedan försöka sova i tid.

Jessica skulle komma förbi en sväng innan hon åker mot Helsingborg för att tatuera sig. Ja, hon ska köra bil hela natten, tatuera sig imorgon på morgonen och sedan åka hemåt igen. Galen brud. Det är bra att hon kommer jag behöver en stor kram nu.

Morfar.. nej nu får det vara nog. ÄIJÄ! Jag har aldrig någonsin förrän nu kallat honom morfar, det har alltid varit mummu och äijä (mormor och morfar på finska). Jag kommer sakna dig och du försvann alldeles för tidigt. Du borde ha flera år kvar av ditt liv, det är så orättvist. Det finns de som är mycket äldre än dig som råkat ut för samma sak och överlevt, det är verkligen orättvist. Du kan i alla fall veta att du nu när du donerar organ kanske ger någon annan ett liv.

Din familj saknar dig <3