Bexx

Ena sekunden tänker jag inte alls på detta men andra sekunden börjar jag tänka för mycket och börjar gråta. Jag tänker på mamma, hur hon mår nu och hur hon kommer må ett bra tag framöver. Det kan inte vara lätt att förlora någon som är så nära, jag tycker att det är jobbigt och jag kan tänka mig att det är minst hundra gånger värre för henne.

Jag kan inte sluta tänka på att jag senast i onsdags tänkte att jag skulle ringa dig och tacka för presenterna jag fick när jag fyllde år och att jag tänkte "Jag ska bara göra klart detta först" och sedan glömde jag bort det. Nu går det inte att ringa dig mer. Jag vet inte ens hur det är nu, om de stängt av alltihop och givit upp hoppet. Mamma har fortfarande inte hört av sig, och det är svårt att få tag på henne eftersom att hon måste ha mobilen avstängd på sjukhuset...